...

Jag tror att jag är mera kär i
kärleken i sig än i dig.
Förlåt.
Men det sitter mest i skallen.

Jag tänker, grubblar, velar mer än
känner, längtar och trånar.

Det är så konstigt att försvinna.
Det känns konstigt att stanna kvar.
Och så befängt att leta svar.

Det finns ingen eld som orkar brinna.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0